Den feudala kören tystnade.
Min flöjt spelade en melodi för dig.
Jag spelade bara de tre vackraste tonerna.
Och årstiden ändrades för varje andetag.
Det ligger ett lakan mellan oss.
Vi trycker.

För min stad släcktes.
Jag gick på en väg som varit ett hem.
\"rätt och fel\" viskade bron.
För han kunde se varje fel i mig, hur lite jag än andades.
Men varje gång jag vände mig om, så kunde jag se
spår. En räls som aldrig tog slut, någonstans
fanns en lycka.


Han stod och funderade vid hamnen.
Om det fanns en botten.
Att hoppa, försvinna, att få veta sanningen
och inte berätta för någon.
Svaret skulle endast synas i en liten luftbubbla.
\"För jag vill dö med en hemlighet\" viskades..

Vissa spöken syns när de lever.
Andra vaknar upp ur sitt döda liv
och skriver en bok om dig.

Jag vaknade ur mina fyra drömmar och
insåg att det var dags att fly.
\"Ett av mina största misstag, blev ett av mina största framsteg\"
tänkte
jag,
samtidigt som stegen krockade mot asfalten.

När mannen slutade spela på pianot och jag tappade mina skor.
Slängde jag de i sjön och och sprang min sista bit.
Finns det något som kan stoppa mig från att hoppa?
Jag tänker se sanningen i ögat, dela det med dig och
säga adjö. För nu vet jag hemligheten, det som ligger där...
under havet.