Föreställ dig en glänta ute i skogen, en så underbar plats.
Det är morgon och dimman sveper över den fuktiga marken.
Lugnet är herre över gläntan och inget rubbar skogens cirklar.
Ljuset fyller skogens rum med dag.

Det ligger stenar längs med stranden, det är storm och de slår mot
varandra. De slipas genom tiden och blir till sist lena som siden,
av varandra.

Se löven som faller från träden, de är uttjänta. De har berikat trädet
med stolthet, krönt dess krona och varit dess vingar.
Nu faller de för att lämna plats åt nya.

En fågel i en björk har fått ungar och deras skrik penetrerar trädets
tjocka väggar, föda som ger liv.
Så primitivt, överlevnad och inget annat.