Uppfostran

hur uppfostrar föräldrar sina barn?
Hur behandlar samhället, vi alla, barn?

Så som föräldrar och samhälle fostrar barn
så blir barn också

om flickor skall fortsätta uppfostras
som ansvarstagande för familjen, för hemmet
och pojkar -måste få vara pojkar-
de anses ändå oformbara
de anses inte kunna ta hand om sig själva
någon måste träda in i deras ställe
och finnas där
för den framtida familj de skall vara med om
och bilda

hur kan någon tro att pojkar
som aldrig fått lära sig att ta ansvar
på samma sätt och villkor som flickor
skall vara intresserade
av att göra detta plötsligt en dag
när de är vuxna?

Hur kan någon bli förvånad över
att grabbarna sticker
när de ändå alltid bara betraktas
som goda arbetshästar
som skall dra lasset när det krånglar
i livet, varför skall de bara betraktas
som vandrande plånböcker
som födda snickare och fixare?

Den som fått lära sig saker från grunden
får även med sig i bagaget
ett bra självförtroende

tänk om barn kunde uppfostras lika
till självständiga människor
kapabla att sköta hus, hem, arbete, familj

då skulle många missbruk
som social inkompetens
knarkande, alkoholism, misshandel, dråp
inte alls förekomma i samma utsträckning
som det förekommer nu
män och kvinnor skulle förstå varandra
kärlek och familj får en gemensam värdegrund

föreställ dig att du alltid har en boss hemma
som kör med dig,
där du alltid får en underordnad roll
i och med att du -får hjälpa till-
med saker som är någon annans ansvar

hur annorlunda vore det inte
att samarbeta på lika villkor
där både kvinnan och mannen
vet precis hur saker skall utföras
och där ingen klandrar den andra
för att inte ha koll på läget

där ingen tjatar på en för att inte ha hunnit
eller orkat eller för att ha låtit
den privata sfären få gå före familjen

när det mesta handlar om hur livet fungerar
att ta hand om praktiska saker
att ta hand om sig själv och varandra
när det sitter i ryggraden
då behöver man inte ta ut besvikelse på varann
då kan man ta hand om och handskas rätt
med sina egna känslor
av vad slag de än månde vara

svaret som så många frågar efter
hur får vi till en förändring?
Jo, vi börjar med att fostra barnen till jämlikar
till självständiga individer
med rätt till självständiga liv
med rätt till individuell utveckling
men med de rätta verktygen
för att handskas praktiskt och med känslor
alltid kunna ta hand om sina egna känslor
oavsett det handlar om negativa upplevelser
eller kärleksfullt positiva upplevelser

en väl fostrad individ
en självständig människa
behöver inte skylla ifrån sig på andra
behöver inte trakassera andra människor

en väl fostrad individ
en självständig människa
förmår att ge kärlek både till sig själv
och till de som kommer i hennes väg