I torsdags såg jag "Sex and the city" på bio. Underbart. Men så kommer jag till jobbet på fredagen, och en av mina "arbetskamrater", kallar den dålig. Hennes argument är att filmen är ytlig, smålöjlig och förutsägbar. So what? Jag kan till viss del hålla med henne om detta, men jag ser det inte som något negativt. Att sjunka ner i en biostol i en fullsatt salong, på kvällen efter en hel dags pappersarbete och koncentration, och titta på en ytlig, lite smått löjlig och kanske en aning förutsägbar film var ju precis vad jag hade önskat mig. Att sitta där jämte en underbar kompis, med härligt smöriga biopopcorn i knäet och en iskall cola i handen var helt perfekt för mig just då. Man behöver inte tänka och klura ut vad filmen handlar om eller anstränga sig för att klara av att hänga med i handlingen. Man kan bara luta sig tillbaka och njuta av den enkla och självklara humorn i filmen. Biosalongen, som var till bredden fylld av tjejer och kvinnor i alla åldrar, var minst lika fylld av härlig, lättsam stämning och en hel del gapskratt. Enligt mig är filmen inte alls till för endast stereotypiska bimbos, som vissa andra kanske anser, utan även för vem som helst som behöver koppla av i ett par timmar. En annan kväll ser jag kanske hellre en helt annan genre, jag gillar allt, det bästa av det bästa för mig tack!

Hur som helst, igår kväll tänkte jag och Rebecca återskapa den där härliga stämningen genom att inhandla en hel massa godis (+pizza +glass +läsk) och helt enkelt gå och hyra någon liknande film på videomix, oops, jag menar hemmakväll. Varför har dem förresten ändrat namn. Jag lär iaf alltid kalla det VIDEOMIX. Det hör till liksom. När man ska ha en myskväll kilar man in på VIDEOMIX och hyr en film och köper godis. Hemmakväll? Pyttsan heller! Men iaf, vi gick till VIDEOMIX och efter mycket velande mellan olika filmer bestämde vi oss för att hyra filmen "Waitress". Sagt och gjort, vi går hem igen, bänkar oss framför tvn och sätter på filmen. Ca en pizza, tre glas sprite, och en hel massa godis senare var filmen slut, och vi var minst sagt besvikna! Detta var ingen "feelgoodkänslaframkallande" film direkt. Vi hade av misstag bytt ut våran planerande gapskrattkväll mot en sorgligt frustrerande film om pajer, som iofs såg sjukt goda ut, samt om en ledsen och nedbruten kvinna som var fast i ett hemskt äktenskap med en hemsk man. Vilken besvikelse! Fast resten av kvällen blev ju iaf helt underbar. Vi låg och pratade hela natten om killar, kläder, skolan (uh), mat, resor, framtiden, drömmar och lite av varje. Många gapskratt!