Skammens djupa rot
2008-05-29

Skammen sitter som cement i magen

jag vet vad dom gjorde mot mig

men också hur min kropp reagerade

imot min vilja reagerade min kropp

skammens vågor sköljer över mig och lämmnar mig aldrig ifred

som en liten person som ständigt följer mig överallt och talar om

för mig att den fortfarande finns..skriker skammen i mitt öra

sönderristade armar av ångest och minnen

sakta men säkert bygger den större bo i mitt inre

besviken på mig själv och skammen för att misslykas

får mig att ge mig på mig själv

arg på min kropp och på mig själv

riktar jag min frustration och ilska mot mig själv

rösterna inom mig hör jag ständigt som talar om för mig

hur hemsk jag är hur värdelös jag är

du blir ingenting!du är inget värld längre

jag jobbar mot mig själv mot mina ständiga skam känslor

mot mitt inre hat som riktas mot mig själv

mina röster är minnen ifrån mina förövares munnar

mina hjärnspöken är som slingrande demoner i mitt huvud

skriker ut sin glåpande och förnedrande ord

är en del av mig som skämms

skammen sitter förevigad i cement i mitt inre

Ibland får jag en ljusglimt av hur livet är

men sällan bara i några minuter åt gången

innan demonerna kommer med sina fömande tal

ibland står jag vid fönstret och tittar ut och lägger min panna mot

fönstret och en hand för att försiktigt kunna ta in lite av världen utanför

det gröna gräset på utsidan..människor som sakta men säkert tar sig

ifrån plats till plats.men öppnar jag en lite på fönstret så får ljuden

mig att backa ångesten kommer och kväver mig sakta

backar snabbt och stänger fönstret benen viker sig och smärtan tar i

ångesten får mig att långsamt krypa längs golvet till min trygga plats

sängen och under täcket är jag för en stund skyddad

men det dröjer inte länge innan demonerna är tillbaka igen

skammens trogna tjänare