Jag ser alla blickar ni ger mig, även om ni tror att ni döljer dom åååh så bra.
Jag hör era viskningar när jag går förbi, även om ni tror att jag inte hör er.

- "Jävla emo. Hon tror att hon är nåt. Vafan tror hon att hon är!? Hon borde sticka hem och skära sig, jävla, jävla emo. Hon tror visst att hon är nåt speciellt."

Men vad tror ni då?
Ska jag gå runt och tro att jag inte är nåt?
Att jag inte finns?

Är jag inte något?
Finns jag inte?

Gör ärren på mina armar mig mindre värd?
Är jag mindre värd för att jag ser världen på ett annat sätt än er?
För att jag upplevt andra saker som har förändrat min syn på allt?

Emo. Fjortis. Hip-hopare. Poppare. Vad mer?
Ni använder det som skällsord.
Rockare? Alternativ-rockare? Att gilla en viss musik - hur kan det sluta i skällsord?

Jag var inne på ett musik-forum en gång. I stort sett alla diskussioner gick ut på att placera olika band och artister i fack, i genre. Också människorna som gillade vissa band, placerades omedelbart.
Gillar du j-rock? Wapanese. Gillar du Kent? Emo. Gillar du Tokio Hotel? Wannabe emokid.
Människor är beroende av att veta vart allt hör hemma.
Dom sätter etiketter på människor. Tönt. Hora. Emo.
Allt ska placeras i fack, i grupper.
Det gör det lättare att tracka på människor för vilka dom är, för deras åsikter.
Även om det ibland endast är bacerat på fördomar, jävla fördomar.

Till slut i alla diskussioner om alla band kom dom fram till att "konstiga" band var alternative.
ALLT SOM INTE HAR NÅNSTANS ATT PLACERAS BLIR ALTERNATIVT, EN SLAGS BESKRIVNING FÖR ATT MAN INTE PASSAR IN NÅGONSTANS.

Så, ska ni inte komma och klaga igen? Jag är ju så annorlunda, jag är så alternativ? Är det inte såna som förtjänar att ta emot skit för att dom vågar stå ut?
För att dom är sig själva?

Jag älskar min mor, det gör jag verkligen, men jag fattar inte hur hon tänker.
En gång när hon pratade om mina kusiner som var gothare så fick hon ur sig en mening som jag inte glömmer, och som har fått mig att inse hur jävla trångsynt man kan vara:
-"Det måste ju vara något fel på dom. Det är inte normalt att klä sig så annorlunda, dom vill ha uppmärksamhet eftersom dom inte kan få det på något annat sätt. Dom mår inte bra psykiskt."
Hur fan kan man tänka så undrar jag då?!
Visst - de kanske ville ha uppmärksamhet. Kanske inte.
Då kommer min fråga.

Hur kan man anses vara sjuk för att man tycker, tänker lite avvikande från dom flesta?
Enligt såna som min mor så vore det normalare om alla gick och klädde sig likadant, tänkte likadant, och det finns många fler som tänker så.
EN ENDA ÅSIKT ÄR RÄTT, OCH ALLA ANDRA HAR FEL.

Jag tar hellre emot all skit i världen för den jag är än att bli accepterad för den jag inte är, för den folk vill att jag ska vara.
Jag gör som min kompis sa en gång:
"Jag är mig själv, inte vad som förväntas av mig."