Trevande närmar sig skålen. Vandringen avstannar då en känsla av att sitta infinner sig i min underkropp.

Jag förväntar mig stordåd. Jag har länge hållt det inom mig och nu känner jag att tiden är inne. Ett mer suveränt tillfälle att ägna åt denna akt lär knappast ha funnits.

Den lycksaliga berusningen kommer inte lätt. Mycket kraft måste lokaliseras i det fördolda. Ansträngningen är direkt obehaglig och den önskade produkten av mitt tappra försök lyser retsamt med sin frånvaro.

Jag inser att jag behöver jobba med hela kroppen. Jag studsar, kvider, spänner och skriker. Alla senor, muskler, ben och nerver samverkar på ett beundransvärt vis. En hastig blick i spegeln avslöjar att mitt ansikte numera är falurött.

Tillslut ger det med sig. Det kommer. Det kommer. Det kommer.

Det kommer långsamt. Det skrapar och sväller inom mig och på vägen ut. Det gör ont.

Ändå känns det som att jag skiter ut en messias.

När frälsningen är fullbordad sitter jag bara ner. Samlar kraft. Andas. Nu, nu njuter jag.

Då. Plötsligt. Mitt ollon rör sig i territorier som jag inte varit beredd på. Kallt, blött porslin mot min pulserande varma. Igen.

Varför får jag stånd när jag bajsar riktigt hårt?