jag förstår vad du skriver och ungefär varför du skriver så, men jag håller inte med, jag tror att enda sättet att behålla kärleken på är att försöka vara en självständig individ med ett eget liv, det är farligt att hänga upp sitt liv på en annan människa och 'vara villig att offra allt' för den människan... det är först när du inte klänger dig fast som en igel på en annan som kärleken har en chans att bestå och utvecklas, annars blir man mer som ett beroende bihang som förlorar både sig själv och allt annat när kärleken kommer till ett vägskäl och kanske kraschar... ens älskade skall inte behöva agera ansvarstagande förälder till en själv när man är osjälvständig och kräver likt ett barn uppmärksamhet och förståelse utöver vad den älskande kan ge