-Om du hade stannat hade jag flyttat ifrån dig. Till slut. Tror jag.
-Vilken tur att jag tågluffade.
-Jag stod inte ut med dina tonårsfasoner.
-Jag har alltid älskat dig, men...
-Ja men det hör inte hit
-Men jag har aldrig känt att jag dugit. Jag duger inte som dotter. Inte åt dig.
-Jag valde dig till och med över Yvonne.
-Jag bad till nån sorts högre makt att du skulle välja henne istället.
-Jag ville prioritera dig, försöka ge dig trygghet.
-Om du hade flyttat ihop med henne hade vi kunnat träffas varannan helg.
-Jag vägrade vara en frånvarande far.
-Ja du var närvarande med ditt missnöje istället.
-Jag var aldrig missnöjd med dig, jag ville bara att du skulle ta till vara på dina gåvor.
-Jag har aldrig gillat att sjunga.
-Du har en jättefin röst.
-Ja när jag pratar. Inte när jag sjunger.
-Farmor tycker också att du har en fin röst.
-Jag är inte så konstnärlig av mig.
-Din farmor målar så vackra tavlor.
-Jag har ingen konstnärssjäl.
-Jag kan köpa en åt dig.
-Va?
-En tavla. Som farmor målat.

*tystnad*