Det finns människor som verkar signalera till omgivningen att de vill bli idiotförklarade, är villiga att trampas på och inte skulle protestera nämnvärt eller ens rapportera händelsen om någon förgrep sig på dem, blev utsatta för inbrott eller andra brott.

Frågan är hur du och jag, som utgör själva samhället, utöver dessa till synes svaga individer, skall handskas med att dessa individer finns här som en sorts gruppering och på ett sätt uppenbart handikappade bara genom sitt sätt av vara, leva, uppträda, finnas mitt ibland oss. Ismer och rörelser har i alla tider behandlat sådana människor antingen som gudabenådade eller som tacksamma mål för förnedring.

Men enskilda människor tillhör inte någon ism just i sin egenhet utan först när de uppträder i grupp börjar de visa upp ett mer utpräglat beteende. En och en måste människor själva omfattas av sina känslor inför fenomen som svaghet hos andra och hantera detta. Frågan är då hur vi skall bete oss. Skall vi var och en för sig fatta ett intuitivt beslut som går ut på att bestraffa de som inte genast faller oss i smaken eller skall vi försöka vara generösa och ödmjuka nog att bevilja dem existensberättigande på samma villkor som vi själva förväntar oss av okända?