jag har hört en korkat förmulerad sanning
i omsorgens och kärlekens tecken

'det finns inga dumma frågor'

ordspråk och liknande sanningar
är ju bara sanna med modifikation

jag tycker inte det är fel att fråga
jag frågar ofta
även om det så bara skall leda till
att jag piskar mig själv att på egen hand
sedan söka svaret

frågvishet kan tolkas som vishet
som dyker upp som gubben ur lådan
när man fått ställa frågan, oavsett vem
som sedan visar sig sitta inne med svaret