Jag väntar nu, på att få ett sms så att jag ska kunna låta bli att svara. Om jag vill, det är bara om jag vill - för jag har inget bestämt. Det är för ostadigt nu, för att veta. För ojämna marker och för sluttande ängar. Sommarblomstrena ska till slut blomma under mina fötter och brevid mina bara knän ska jag duka för min egen picnic. Med minnet av något jag själv konstruerat ska jag stolt säga att jag anade det här hela tiden.
Lögner, ska något viska, lögner. Men så bra det känns.