Jag har firat min frihet i två dagar nu, nu när jag förstår att du inte tänker höra av dig. Det är för min skull också, det vet jag, och jag önskar jag inte hade så stora behov att strö ord av sockersöta minnen och nattsvarta dunkla gränder runt mina fötter. Mina vänner har för länge sen slutat vara ärliga, jag har förmåga själv att tänka på vad som är bra och dåligt - jag behöver inte någon som säger det jag redan vet. Till slut ska jag ändå se tillbaka på det här och skratta, glatt och förtvivlat över allt som kunde ha varit och allt som jag nästan höll i mina händer. Dina armar är ännu sarjade.

Jag önskar det gick att bära dig.