Hur många morgnar har du stulit från mig, du ensamhet som kryper i min kropp om kvällarna? Helst av allt vill jag gå och lägga mig runt tio, men mellan 21.30 och 24 är min tomhet som störst. Jag fyller den med blå koppar av hett te och poesi. Ofrivilligt och inte helt planerat har jag förvandlats till en nattuggla, msn och sms är livsnödvändigt. Utan vännerna på nätet förvandlas jag till hon som ligger ensammen i sängen och längtar efter mer.
Egentligen vill jag gå och lägga mig "i tid", den tiden som är min egentliga och vakna utan huvudvärk när morgonen inte är förbi. Egentligen vill jag gå ut och promenera det första jag gör när jag vaknat - det är ju då jag mår som bäst. Men istället sover jag, utan att sova gott - alltför länge vilket ger både yrsel och illamående. Och ensamheten styr mig, mot nattens djupa vatten, dit den vill.