Till slut ska jag ändå lyckas, men allt det där jag företar mig. Alla strider jag kämpat, mot mig själv och mina monster. I slutändan ska jag ändå tacka mig själv, för att jag tagit tag i min vikt innan vågen stått på något fyrsiffrigt, och jag ska sluta tänka att "vad händer om jag bara äter och skiter i det här" och köper hem stora kassar av ost som kallas brie och glass i stora lass?
Nä till slut ska jag växa upp och inse att jag inte blivit lurad som betalar Vasakronan flera såna dära tusenlappar i månaden för att få sova i ett vitt rum med plastgolv och jag ska inte sluta, nej jag ska inte sluta, att dricka vitaminer i ett glas med brus om morgnarna.