"Jag tror jag har världens bästa jobb", tänkte jag idag när jag gick i korridoren. "Ska nog hänga upp tvätten nu, maskinen borde vara klar". Vi åkte till Burger Kungen och åt pommes frites tillsammans, min kollega och jag och de tre barnen. De var så duktiga, satt stilla faktiskt (!!!) och alla åt. Det är så fint när det blir lugna kvällar, dagar då barnen klarar av att göra sådant, sådant där som andra barn klarar för jämnan. Klä sig, när man är 11 år, är ingen självklarhet. Borsta tänderna istället för att bara tugga sönder borsten. Tvätta håret är otäckt, då får man panik. Men sen någon minut efter hårtvätten är det bortglömt - bara man får leka med en liten tvättlapp i badkaret en stund. Skön och mjuk är pyjamasen som de där vuxna är så noga med att den ska tvättas stup i kvarten. Och bolibompa, ja det kanske är roligt en liten liten stund men sen är det annat som lockar. Det är inte lätt när världen är ett stort kaos, men det finns vissa saker som är trygga. Vissa platser som är hemma, vissa människor man litar på.

Vi som jobbar med er undebara barn förstår vilken ära det är, att få vara med er i er vardag. Det är inte festandet som är det viktigaste i livet, det är vardagen. Respekten och vardagen. Den vi ska få att fungera.