Och jag har alltid suttit här, tänkte jag när jag satt på bänken, den slitna, och solen sken. Aldrig har jag somnat själv om nätterna och vaknat svettig i mardrömmar utan att ha någon som håller om mig. Aldrig har jag hoppats och längtat och bett utan att få det jag behövde. Aldrig har jag legat på ett svalt och blått badrumsgolv när en hel värld fanns därute. Aldrig har jag varit ensam i stora sällskap och aldrig har mina föräldrar lämnat mig. Nej här har jag suttit, i evigheter, allt det andra var bara fantasier och inbillning. Jag har solstrålar i ansiktet och utslagna blommor i mina handflator och jag är inte ensam, inte ensam. Jag är inte ensam. Inte när du är med mig.