Till slut kom den ändå, den våren jag hade längtat efter så ömt och hett. Till slut kom den ändå, med illgröna löv som nästan surrealistiskt envist poppade upp på grenar och buskar och marken färgades under mina skor. Jag slogs till och från av tanken på att ta av mig skorna och gå barfota, men visste det skulle bli för kallt. Du är inte min, du är bara till låns, vår - men jag älskar dig ändå. För att du ger mig färg och liv och rörelse. För att du finns. För att du kom.