Jag hade aldrig anat, att vänskap gånger fyra skulle göra mig så glad. Så äkta och så nära var dina tankar, och din gråt fick mig att känna styrka. Styrkan jag känner är din, den finns där vilande i din gråt vännen. Och jag kan inte lova, och jag ska inte försöka med saker jag inte vet något om. Jag kan bara sitta här med en kopp te och lyssna på det vatten som faller, och tillsammans kan vi kanske misstro och misströsta tillsammans...till slut ska du ändå se dig själv, hoppas jag som sett dig så länge. Du är så stark och jag anar dig bakom ridåer av tuffhet och hårda attityder. Din mjukhet blir uppenbar emellanåt, och då välkomnar jag den.
Ett glas saft?
En bulle?
Jamenvisstdetärklartvarsågod.

Välkommen.