nya städer nya språk dialekter men man säger ändå alltid samma sak och jag vet vad du blundar för, ser tiden rinna längs din hals längs dina fingrar ser oss droppa från fingertopparna, bilda grumliga pölar

du lämnar nyckeln

hur kan du begära att jag ska låsa dörren, varför skulle jag ens vilja varken inifrån eller utifrån, det är jag som förlorar på skiljeväggar och portar med koder hemliga nummer och bakvägar, staket som sticks,

jag kan inte se klart genom sotade glas, når knappt över murarna längre, vilken sida står du på egentligen