vad som önskas vara, vad som bör vara,
vad som skall vara är förstås en skön
tanke, men att folk inte respekterar
varandra beror förstås på deras egna
förväntningar. Många människor har
föreställningar och vanföreställningar
om vad de själva har för rättigheter o
skyldigheter i förhållande till vad
andra har. Den egna individen brukar
tycka det är okej att gå en smula över
gränsen och att även andra gör det
ibland, så länge det inte drabbar en
själv. För om det drabbar en själv blir
det plötsligt personligt och en helt
annan sak. Ett enkelt exempel är att se
på andra, exempelvis på bussen. Du
tillåter dig själv att se på andra och
tänka på dem på valfritt sätt. Men om du
tycker dig känna att någon ser på dig på
ett sätt och verkar tänka på ett sätt
som stör din världsbild så kommer din
demokratiska självklara rätt att se på
andra att krocka med deras självklara
rätt att se på dig. När du skriver att
även tjejsare självklart skall
respektera killar så är det bara en
önskan från din sida. Verkligheten är en
annan. Om en kille nobbar eller säger
ifrån på ett 'sent' stadium får han
frågan om han är bög. Där kan man tala
om dålig självkänsla och ett behov av
att få uttrycka sin besvikelse. Där
finns då inte minsta utrymme för
acceptans, respekt. Bara behov av att få
ut sin ilska genom att bli otrevlig. Men
det ingår förstås i människans natur,
behovet av att få utlopp för känslor,
även om förväntningarna ligger hos henne
och de slår slint. Man kunde önska att
kvinnor skulle kunna gå nakna på stan
med handväskan käckt kastad över axeln,
men få skulle acceptera det beteendet så
länge vi andra tvingas ta på oss kläder
bara för att bada utomhus...