Det är när du
som troende
av fast övertygelse
söker innefatta de icke troende
(de icke trogna ’saken’
’religionen’
’den möjligt politiska övertygelsen’)

som du går över en gräns
som du i egentlig mening
inte har 'rätt' att överträda

detta gör du gärna med ord och uttryck som
’det gör inget om du inte tror på gud
för gud tror ändå på dig’
eller
’även om du är ateist
så omfattas du ändå
av samma kärlek
som de troende omfattas av’*

att prata på det viset
är att omyndigförklara alla
som inte har den tro som du har
som dina värderingar omfattas av

andra kan dock ha liknande värderingar och
känna kärlek till livet och människorna
tro andra om gott
utan att för dens skull ha en tro
på en högre sak, ett högre väsen
ett annat medvetande att sätta sin lit till
att lämna över sig till och känna trygghet i.

De har helt enkelt
ett annat förhållningssätt till livet.
De ser sig själva som ansvariga
för sina egna handlingar och
känner sig fria i detta.



*vilket i sig inte är med sanningen
överensstämmande, eftersom om så vore
skulle man inte ens behöva berätta om det
för de icke troende.
Självklarheter i den stilen
behöver inte förklaras, om de är uppenbara
för var och en.
Vilket betyder att man delas upp
av de troende i gruppen ’troende’
respektive ’icke troende’ och
de icke troende vill man på något vis
handskas med och då gärna genom
att se dem som sådana människor som
’ännu inte nåtts av budskapet, tron, kallelsen’
men som en dag skall skåda ’sanningen’ och då
vara möjliga att omvända till ’den rätta tron’ och då
är allt som det skall enligt de ’rättrogna’.