Om änglarna aldrig kom

Varje dag lider de. Varje dag lever de också med vetskapen om att inget lidande vore enklare att göra slut på än deras, det vore bara att gå ut på den smala, skrangliga balkongen och luta sig ut över räcket, lite för långt - och allt vore över.
I varje ögonblick av sitt liv utsätter de sig för frestelsen, och gång på gång måste de upprepa för sig själva:
Du skall inte fresta Herren din Gud.
I varje ögonblick väljer de att trots allt fortsätta.
Men när de inte orkar längre? Vem kan döma en människa om Herrens änglar aldrig kom för att rädda henne när hon föll?
Det har Maria funderat mycket över.
Ibland upplever hon att man varje dag väljer mellan ojämförbara ting. Nu skulle jag kunna släppa allt och skrika i förtvivlan eller också säger jag att det var ett utmärkt gott kött och ber om receptet. Nu tar jag av det kokande vattnet från plattan eller också hoppar jag från balkongen.
Nu kan jag antingen borsta tänderna eller skära upp handlederna.
Antingen eller.
Som om alternativet till de vardagliga tingen inte alls med nödvändighet är andra vardagligheter, utan tvärtom en avgrund som lurar tätt inpå trivialiteterna.
Och vi är munkar på frestelsernas berg, mittemellan himmel och jord.

Kapitel 18 ur Frestelsernas berg av Jonas Gardell.