Presentation
1) Först av allt; jag är pretentiös, arrogant och stolt så in i bomben. Har ingen självdistans alls och tror att ödmjukhet är något som händer med grönsaker strax innan de ruttnar. Det måste ni veta för att kunna ta nedanstående med en nypa salt.
2) Karen Blixen är min konstnärliga musa, Jan Kjaerstad och Jonathan Safran Foer hennes sekonder. Jag vill i deras anda skriva texter som knyter an det lilla mänskliga till världen, historien och livet och tror hemligen att människan är långt mer konkret än hon tror. Yann Martel har fångat mig genom sin vardagliga människoförstaelse (The true story of the Helsinki Roccamatios rekommenderas varmt) och Josef Conrad genom sin otroliga medkänsla (Mörkrets hjärta och Lord Jim). Bodil Malmsten tilltalar mig genom sitt knytande av sitt eget vardagliga till det historiska och allmänmänskliga och Thornton Wilder genom en härlig berättarförmåga. Truman Capote är en älsklingsförfattare sedan gammalt och Thoreau är min egenhändigt adopterade farbror och mentor tillika författare av min husbibel, Walden.
3) \"For how can he remember well his ignorance who has so often to call upon what he knows\" sade en klok man en gång \"Saliga är de fattiga i anden, dem tillhör himmelriket\" sade en smått galen man långt tidigare och några hundra år före honom klagade en mycket vis kung över att intet nytt sker under solen. Sa sant som det är sagt! Och här passar det bra att knyta ihop säcken med ett citat av en mycket intelligent, om än inte sa vis, man; \"We shall never cease from exploring, and the end of our exploring will be to arrive where we first started, and know the place for the very first time”
4) Näst följer ett ärligt menat löfte att bjuda vemhälst som spontant känner till källorna för alla ovanstaende citat på fika när de har vägarna forbid.
5) Skor är mitt absoluta favoritplagg och jag tror faktiskt (hur pinsamt detta än är att erkänna) att jag har uppemot ett femtiotal. Försvarar mig med att Imelda Marcos hade fler men är osäker på om detta är en valid ursäkt.
6) En bekant till mig sade en gång att \"närhelst jag är nere äter jag lite, tar en dusch och går och lägger mig. Mår jag sedan fortfarande dåligt när jag vaknar vet jag att det är pa allvar\". Ju mer jag lever och upplever blir jag övertygad om att han hade rätt. Att något av roten till människans otillfredsställelse är hennes ökande benägenhet att skynda genom vardagens sysslor som om de vore vägen och inte målet. I uppror mot detta försöker jag därför i allt högre grad att göra en ritual av vardagen; äta frukost i parken, ta ett långt blomdoftande bad när jag kommer hem pa eftermiddagen, se min fritid som ägnad min tillfredsställelse och ha förtroende för att det som fyller min själstank även leder till personlig utveckling - i längden.
