från Stockholm
Presentation
Egot Det finns säker många orsaker, varför vi väljer att skriva. Varför vi gör det, får stå för var och en, som väljer att lägga sina alster till allmänt beskådande. Jag vet varför jag gör det. Så gott som allt jag skriver, kommer från stundliga små observationer i vardagen, sådant jag ser, läser och hör. Sådant som rör om, berör eller gör mig förbannad. Inte heller att förglömma, alla dessa möten med människor. Så vill jag gärna att det förblir. En liten reflektion: Jag skapar inget i vredesmod, jag behöver utrymme att kliva in i en annan närvaro. En närvaro med de rätta accessoarerna. Tyvärr har nu svensk lagstiftning, en gång för alla omöjliggjort detta, (med viss förståelse) när de införde rökförbud på fik, pubbar mm. _________________________
Om du, läsare, finner tycke, eller avsky för det jag skriver, blir jag naturligtvis glad alt. intresserad. Det du ser i texterna, din kommentar, är självklart din sanning, och väl så god för mig att läsa.
De uppslag jag får, färgas naturligtvis i slutändan av den jag är och min erfarenhet, annars skulle texterna bli rätt platta. Men, att i mina texter, som en detektiv, sopa ihop spår för att finna en fullständig bild av mig, är rätt meningslöst. Jag är inte mina texter, bara ett verktyg i slutet av vad jag upplever, från det att jag öppnar ögonen, tills att de sluts på kvällen.
Jag har ett privatliv som jag lever och frodas i, är lycklig och njuter av, oavsett med- eller motgång. Jag väljer att hålla mitt privatliv på avstånd från mina texter.
Som en vän sade: Det fans inget härligare än att sitta i vimlet, med en kopp kaffe,en cigg, papper och penna.
Leif F. 2008