Peter Vahlersvik

Utställningar

Skövling

Mina vänner skogsfolket är i sorg. Klagosånger från troll, knytt, huldror, skogsrå, vättar och alla skogens blyga invånare kvider i Halland. Jag stämmer in i sorgen när jag ser skövlingen och de stora såren i trollskogarna här hemmavid som modernt skogsbruk skapar.
Det fanns en plats för bara någon månad sedan vars mystik, naturglädje, väsenvibrationer och John Bauerska sagoaura fyllde besökaren med en känsla av spänning, fascination, skogslust och livsglädje. En plats vars täta skog med sina öppna skogssalar och pelarliknande träd innehöll mystik, där morgon- och kvällsljuset vackert silades ner till en grön mjuk markbädd som innehöll liv, lek, stoj och galna fester för skogsfolket. Där fanns boningar, livsrum och samlingsplatser
för skogsfolkets stora som små invånare.... men det är borta nu! Kvar är en skövlad, förnedrad och våldförd öken. Stora sår i marken efter brutala maskiner, lämningar av sly, bark, flis och stubbar ligger som ett kvävande täcke över en andfådd och misshandlad markyta. Borta är glädjen, borta är lusten, borta är livet och förlusten av dessa begråts av de fördrivna skogsfolken.
Jag förstår att skogsbruk behövs, jag förstår att det är en ekonomisk handel, jag vet att det återplanteras, jag vet att det om 10-15 år växt ny skog men ....
... det brutalitet med vilken kalhyggen görs, den avsaknad av känsla för skogen och marken som modern skogsbruk är och visar, den ekonomiska girigheten som snabbaverkning
bygger på fyller mig med sorg. Det finns mjukare sätt att vårda skog och mark på, det är jag övertygad om, jag är även medveten om att detta mjukare är ett dyrare sätt.
Jag påstår mig inte ha rätt i min kritik om skogsbruket, därom är min kunskap för bristfällig, däremot är jag lekmannamässigt övertygad om att både skog, mark och människor mår bättre
om en skogsavverkning sker med hänsyn till mer än bara ekonomiska intressen.
Här är fem fotografier från den plats som för någon månad sedan bar mystiken i sin famn, fyra fotografier från tidigare vandringar i denna trollskog och ett fotografi som det ser ut idag, skövlat och härjat.
Det skär i mitt hjärta att se denna magiska plats så skövlad, och jag instämmer i sorgesången som nu vibrerar över Halland från dess skogsfolks späda röster.