Tårar lägger sig över mina kinder.
Det är förtvivlade tårar,
så tunga och okontrollerbara.

Jag känner mig tom,
men långt inom mig tänds en låga.
Snart har hatets eld växt sig större och
torkar samtidigt bort mina tårar med
sina brinnande händer.

Sorgens flod dränker mig inte längre,
istället bränns jag levande,
inifrån och ut.

Men ur askan i elden kommer jag resa mig likt
Fågel Fenix.