nollett

nattluften - stjärnklar och trött
stängs av i vidrörandet av min iklädda hud
Ett bestämt kommando, ourskiljbart klick med tungan och sen är den borta


hade det varit en känsla, hade den fallit mot respekt av förundran
ingen alv är så sann som du


Ur dimman som hänger under orangeljuset
framhävs sömnviljan under trotsiga omständigheter
och utan ett knyst lyses minnet och asfalten upp
fem blåljusbilar
vitrockar med allvarliga röster, en halvt livlös kropp på metallbår
avståndet skär in med kylan,
blixtrar i strupen
gör allt förbipasserande sött, beskt, kvavt
av koncentrerat blodsocker, dess oförmåga att sluta rycka




-.-

-ännu en gång undrar de om vi är syskon, förvillas av vår likhet
du smälter samman av skönhet och is syster
kastanjeögon hallonläppar lakritshår
Marionettdockors guldkedjor snurras samman, klingar dovt i yrseltystnad när änderna hakas fast
Vita andningsmoln, längtan ur sluten cirkel
det kommer en tid av kyla på deras jord
köldskadade själar söker närhet genom isolation
de sträcker fingertopparna mot inbillad kärlek, låter sig drogas av en milslång vinterperiod
skyfall av aggressiva hagelpärlor lagras i sinnen då ingenting hörs, inte en ton
¨
-.-

uppner återvändsgränd korsning
-se men inte göra-

dusomjagjagsomjagjagärdujagäringenbaradujag
-för du är gråflagning blodsrängd skrovlig och skel lilla idiot
bara fortsätter springa,
hosta rännilar av mögel
en askspridning i snön
sväljer flaskvatten och dubbelcellulosa i regn,
en missbildning mot höstlövens våtmark



Kallsvett