klockan är mycket. och jag sitter i mitt rum. och filosoferar.allt är stilla. det enda som hörs är bruset från datorns fläkt. och ventilationen vid fönstret. jag har inte haft en bra dag idag. och här sitter jag och reflekterar över den. över allt som hänt. den senaste veckan. senaste månaden.
stressen dödar mig långsamt. och det är mitt fel. men inte bara mitt fel.
jag önskar att jag kunde berätta för dig hur mycket jag tycker om dig trots att jag knappt känner dig. jag önskar att det var sommar igen och att jag slapp plugga. och de där stunderna innan jag träffade människorna på universitetet som försöker förstöra mitt liv. och jag önskar att jag kunde gå tillbaka till den där tiden då jag kände mig lycklig
jämt
varje dag
och såg fram emot allt. verkligen allt. till och med att plugga.
jag älskar den där känslan när jag ser dig dyka upp i dörröppningen och hjärtat slår ett extra slag när jag inser att det är du. jag vet att det låter knäppt, men jag tycker om dig. trots allt som hänt. och som inte hänt. det är någonting med dig som säger att du var en del av planen. mitt öde.
mitt i allt kaos i mitt liv lyser du upp. som en stjärna.

mest av allt önskar jag att jag kunde vara lycklig. men jag vill att du också ska vara lycklig. jag vill att du ska förstå hur underbar du egentligen är.

jag saknar allt.