Långt där ovan molnen
en omtalad planet
den bär på en historia
som inte alla vet

Ett klot på himlavalvet
med eld lysande sken
en mytomspunnen boll
gjord av grus och sten

Den ljusa sidan ler
mot oss här på jorden
tacksam i förmedlingen
kärleksfull i orden

Månens skuggiga sida
bär rymdens mörka färg
där strålar sällan ljuset
vid gåtfullhetens berg

Där lever jordens offer
som saknar salig själ
de utan inre kärleksliv
från jordelivets väl

De håller hov om natten
och bryr sig om varandra
på månskenets brygga
kan man se dem vandra

På månens mörka sida
där ljuset har gått ner
dansas det i skuggorna
när inte någon ser

Långt där bakom molnen
där rymden har sin scen
göms en mörk historia
väl gömd i dunklets sken