vi väntar med spänning med hat med välkommnande eller med egentligen ingenting. en halsduk, ett par vantar eller kanske en stickad tröja av mormor. puder snö och full akutmottagning. men först hälsar vi hösten, den som man nästan glömmer i alla ivirg väntan på julen. jag tycker bäst om hösten, den somglömms bort. man kan klä sig varmt, i sina nya cowboy boots och halsduk. en varm tröja och ett par vantar. sensuellt vackert. inga klumpiga termobyxer eller vindtät jacka med halsduken över näsan. hösten är nyskapande, den är vacker. lätta rosiga kinder i en frisk bitande vind. löven blir gula, röda, bruna och oranga, blir en färgpalett i solskenet. oktober är lagom. lagom varmt, lagom kallt, lagom höstigt. träden är fortfarande friska med lagom färg. alla bär lagom med kläder. man tänder lagom med ljus. man dricker lagom med kaffe och fryser alldeles lagom mycket. vilken alldeles förträffligt lagom världen vi lever i.
ögonkontakt är som banankontakt i kontakt, exploderande! jag klarar inte ögon. hur skall man titta på en person man pratar med för att inte verka för på eller för ointresserad och komplicerad. kontakt och så igen, dubbeltrubbel. man börjar hoppas för mycket. men jag vill ju, VILLVILLVILLVILL! fatta det, jag vill titta hur längesomhelst och analysera allt från din ögonfärg till dina tankar.
för jag har fått för mig att du är som jag