Något märkligt som hände en fredag i augusti 1969 var att jag sa till min personal; Jag måste till Västervik denna helg. När vi kom dit hjälpte Olof pappa med bostadsmätning som innebar att alla utrymmen i huset skulle mätas. Pappa var överlycklig att få hjälp med detta och sa; Det här ska vi fira! Eva-Maria som Mia kallades denna tid var nyklippt och hade en korthårig frisyr och jag minns tydligt hur pappa tyckte hon var så fin och smekte henne uppmuntrande i nacken.

Vi hade en före detta fängelseintern Gösta med oss som en präst bett oss ta hand om och som senare kom till tro på Blå Korset i Stockholm. Gösta och pappa kom väldigt bra överens och pappa sa sedan till oss; ”Det är rätt man ska bjuda sådana som inte kan bjuda tillbaka”.

Den natten 31 augusti 1969 dog pappa i en hjärtinfarkt. Jag hade samma natt en mardröm att pappa behövde mig men att jag inte kunde ta mig ur sängen. Den visade sig vara sann. Olof ringde efter ambulans och mamma hamnade i ett chocktillstånd och sprang ner till köket för att badda ett getingstick. Jag fick stå för lugnet och satt bredvid pappa och höll honom i handen. Han ryckte till när ambulanspersonalen flyttade över honom på båren och det var i detta ögonblick som han dog.

1970 så bestämde jag, Olof, Eva och Kerstin oss för att döpa oss i Norrmalmskyrkan under Blå Korset regi. Hans Malmberg fick ett ord den dagen som har betytt mycket för mig: ”Du har vandrat inför mitt ansikte länge men nu har jag visat dig en ny och levande väg” (Hebr 10:20)

Sedan flyttade vi till Sundbyberg i Stockholm och jag väntade mitt andra barn. Detta skedde under en tid när vi var aktiva inom den växande karismatiska rörelsen. Detta var en lycklig tid tillsammans med mina systrar Kerstin och Eva och en före detta knarkare Affe som bodde och kom till tro hos oss.

1971 den 8 april klockan 03.45 började jag få värkar var 5 minut och 07.45 kom vi in till Karolinska sjukhuset. Innan hade vi fikat på Bromma flyplats för att vänta in värkarbetet. Jag var nu 3-4 cm öppen. Vattnet går av sig själv 11.10 och Daniel föds kl 11.25 efter två liters blodförlust och mycket smärta. Han hade navelsträngen 1 varv runt halsen. I journalen skrev de att hans hud var slät och att han skrek kraftigt. Han vägde 4290 gram, var 53 cm lång med ett huvudomfång på 34,5 cm. Jag kommer tydligt ihåg hur barnmorskan som hette Monica Lundstedt tog tag i mig och sa: Jag har minsann fött fyra barn själv! Nu skärper du dig! Hon tyckte att jag hanterade smärtan dåligt. Jag fick 2 inre stygn med katgut och 2 yttre stygn. Senare på kvällen fördes jag till operation då hela moderkakan inte kommit ut. Operationen höll på från 19.10 till 19.35 och uträttades av doktor Raabe. På grund av den stora blodförlusten fick jag även lika mycket blod som jag förlorat. Efter förlossningen fick alla nyförlösta mammor kaffe utom jag.

Tre månader senare bilade vi till England och besökte min äldsta syster Ingegärd och även Harry Greenwood i Chard. Vi hade endast tält och ett litet spritkök med oss. Detta var en lyckad resa.