När du är så förstörd
Att allt du gör är att stirra ut genom dina ögon utan att se
När allt är så oförståeligt
Att du måste skriva ner allt för att få ordning på något och allt verkar som chiffer
När du är så fylld av ångest
Att du vill att alla andra ska lida lika mycket och förbannar alla du känner och inte känner
När allt är så rätt och så fel
Att allt du gör är att ligga i din säng och sparka luften med ett krampaktigt tag om sängkanten
När sorgen slår ut glädjens myror som sprang i din kropp
Och dina ben och lemmar äter upp glädjen som fanns
När allt är så tomt
Att du behöver se ditt blod för att veta att du lever
Det är brant
Det är en väldigt brant kant att falla från
Med trasiga vingar och ruttnande ben
Utan någon som tar emot en när man faller
Det är en väldigt brant kan att falla från