som ligger bland krossat glas och egna spyor
med sönderskurna handledar

för blödande liv


hur maskarna i tvsofforna slipper se allt liv
som rinner bort i stridande strömförande

hur du först av alla upptäcker
att allt inte står rätt till…

din blick förvånar mig inte
och har aldrig gjort
misstänksamheten som slår KO på allt

utom mig


jag flyr min mänsklighet
i rädsla

sorg och skräck för rörelsehinder
uttrycksstympad andningstruten

i kärlek bunden vinglös


överlevaren


formar oss i allt
och självbevarelsedriften
förnekar idogt kärleken

livsutrymme


så väljer mammorna bort sina barn
för lögnen om att
”ni är det viktigaste som finns i mitt liv”
när ”bergväggen närmar sig” ultimatum nämns

och kärleken är bortglömd


när allt & alla skall skyddas till varje pris
och dina egna behov
är raderade ur din mänsklighet

ditt eget nu - varande


hur liten är gränsen
för din sista viljas uttryck

kommer den gå att läsa

att urskiljas ifrån dig


vem kommer tala dina ord
med all din kärlek vännen
jag mäktar inte

bära ditt minne
ensam


för den satans sten finns inte på denna jord
som förmår fylla det tomrum du kommer lämna efter dig

när mina ord
inte är värda

att ristas i sten