Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Två små dikter av min farmors mor Mirjam (som jag återgett dikter av tidigare) den första från 1913 den andra från 1930, efter att hon mist sin man i en tragisk olycka. Bilden togs några år innan dess


Mirjam om minnen av kärlek


O hur ljuft när hjärtat talar
om var stund af fröjd som flytt
Och ur minnets blomsterdalar manar
fram allt skönt på nytt

-----

Fast man alltid kärleken ser drömma
sover han dock ej; han evigt vakar
Allt han önskar, hoppas och försakar
Han allt förmår, blott icke glömma





Bunden vers av Susanne Ljung Adriansson VIP
Läst 842 gånger
Publicerad 2010-08-25 10:51

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


erkki
Man riktigt ser dessa rara, ödmjuka dikter på en broderad väggbonad. Vackert!
2010-09-23

Njord
Kärleken var lika då som nu. TAck för att du delar din farmors dikter med oss
2010-08-28





  < Nästa text
< Föregående