Min upplevelse är att de outtalade grunderna, förväntningar, förutsättningar, behov, vad vi riskerar att förlora, vad vi vill och tror oss behöva skydda, rädslor, lägger hinder i vägen, för den gemensamma närheten i att söka förståelse och djupare känslotransformationer via uttrycksfullheten och styrkan som vi äger - tillsammans.

Vi förminskar varandra genom att låta oss misstro vår egen och vår partners förmåga att hantera livet, att utmana varandra i nuet med mod och ärlighet, med en förvissning om en äkta kärlek och omtanke som gemensam utgångspunkt.

Vi låter inte tilliten till fullo spela ut sin roll i dramat som är återupptäckandet av oss själva och varandra, som är ett undersökande växande - genom livet.

Vi förbiser ofta möjligheterna till växande just genom den blotta närvaron av våra rädslor - en hindrande mur emellan själskroppar som söker en förklarande intimitet och närhet, genom sårbarhetens erkännande förtroende, tillitens växande, och bevarande - en beständighet.