sitter och slötittar på tv men tankarna är någon annanstans mitt huvud planerar i detalj hur morgondagen skall bli. känner mej på ganska gott humör men lite trött tittar klart på programet släcker lampor och rättar till i soffan filten och kuddarna måste ligga rätt innan jag sover. väl nerkryppen i sängen så far tankarna och det krypper i benen så det är omöjligt att ligga stilla.
tänker på det jag ska göra nästa dag på allt jag ska uträtta och hinna med.
somnar men sover oroligt uppe flera gg känner det där välkända trycket över bröstet ångsten som smygger sig på mej.
den där ångesten som jag sällan vet varifrån eller varför den kommer den bara dyker på mej som ett svart moln.
första gg ångesten kom förstog jag inte vad det var för fel åkte till akuten och där vart det bråttom att kolla hjärtat men inget fel på det.
"du har ångest sa läkaren" ångest frågade jag undrande?
"ja det kan finnas många annledningar till att man får ångest"
ja visst jag hadde ju nyligen separerat men ångest de har ju bara knäppa människor.
denna ångest har följt mej som en svart skugga sen dess inte varje dag eller varje vecka utan den bara dyker upp när den själv vill.
denna svarta natt gick och morgonen kom timmarna gick men inget av det jag föresatt mej blev gjort.
timmarna rann i väg och jag gick fortfarande i mitt nattlinne eller rättare sagt jag låg under filten som ajg varit så noga med att vika ihop.
just idag var det inte så noga med nåt inte att tvätta mej eller att laga en riktig lunch nä kall korv direkt ur paketet gick bra.
tårarna rann nerför min kind och bildade blötta fläckar på nattlinnet, rökte såg på tv och åt min kalla korv.
dagen blev kväll tårarna rann fortfarande och jag var helt röd om näsa och kinder och ännu en dag hadde gått i detta oroliga liv.