Jag saknar den ekande tystnaden
Nästa lika mycket som den förgiftade luften
Jag byggde upp en drömvärld där du kunde vara lycklig
Men dina objektiva ögon såg igenom allt,
De smutsplastiga väggarna kunde inte dölja spegelbilderna
Föraktet i din blick, kniven i din hand
Det kunde ha varit samma sak
En dörr öppnas och stängs lika snabbt
Och någon blir kvarliggandes ute i snöstormen
Att våga tro, är det samma sak som att våga falla?
Bortdomnade kroppsdelar, adventsstakar i fönstren
Underbara Sveriges kyla domnar bort mina känslor
Jag skall bygga dig ett slott gjort av is
Som är så verkligt att du kan ta på det
Och så kallt att du slipper känna något
Jag älskar den flygande stormens omfamning
Nästan lika mycket som dina förgiftade andetag