Det är nåt som känns fel bara, kan inte helt sätta ord på det.
Sätt ord på det för fan!
Men jag är trött nu, kan vi inte ta det i morgon, snälla?
Varför ska du alltid tugga så förbannat, jag mår illa, ser du inte hur illa jag mår?
Vem mår inte illa, du kommer hit mitt i natten skitfull, o säger att nåt är fel.
Vem fan mår inte illa då?
Åh! Sluta Malin.
På två sekunder drog han sin taniga kropp ur sängen och kröp mot badrummet, iförd enbart kalsonger med Sverige stämplat över hela arslet.
Vilken man!
Sen kunde jag höra honom kräkas.
Malin koooom…
Han var allt annat än en man att älska just nu. Varje ben i min kropp skrek av skräck, och bad mig tvätta bort vart enda spor av vad jag nu släppt in. Letade efter min stolthet, men hittade den inte, vilket satte mig i fara.
Hjälplös då.
Så, så hopplös!
Malin hämtar du dricka snälla?
Neeej!
Herregud va tjurig du är, ser du inte att jag är dålig?
Han tog kroppen och kröp tillbaks också, segt och tanigt, nästan som en liten ödla. Jagade sympati in i det sista, med sina gula kalsonger på släp, och manligheten nedspolad i toaletten.
Sover du?