...men det är inte bara en part som har skuldbördan.
Att sluta umgås på poeter.se ...bara för att man fått nobben på inviter, sexuella eller andra... är inte helt ovanligt förekommande.
Det måste gå att umgås här inne utan att behöva ta den sortens kontakter på en sajt som är till för skrivande, läsande och att få kritik och kommentarer som har med läsande och skrivande att göra.

Jag har själv fått en hel del förslag under årens lopp, som jag samtliga har avvisat efter en del sonderande inne på mejlen.

Man kan kanske inte förbjuda folk att 'försöka', men det finns ju gränser.
Det är inte okej från vare sig killars eller tjejers sida att kränka eller stalka folk ute i verkligheten, så varför här inne?

Många texter kan verka provocerande på olika sätt.
Men kom ihåg att det bara är texter.
Ungefär som att en deckare eller thriller bara är något som någon har skrivit, det är inte 'på riktigt'.

Jag har just läst en text här inne som handlar om sådana här saker och det är sånt som kommer upp då och då.
Det vanliga är att det är unga tjejer som 'klagar'.
Killar verkar inte tycka det är något de vill släppa fram i ljuset.
Kanske uppfattar de inte ovälkomna inviter som något de borde säga ifrån på skarpen om.
Om man är utsatt för tråkigheter kan man tycka, tro och tänka att det 'är någonting man får ta'.

Man vet inte hur 'stort' det är att det händer, bara att det med all säkerhet finns ett mörkertal.
Mörkertalet är stort i samhället, så varför inte också här inne.
Ju fler som tar upp det, ju mindre osynligt blir det.

En annan sak är att folk är sig själva närmast.
Det vill säga att man gärna tycker att man kan göra med andra vad man aldrig skulle acceptera att andra gör med en själv.
Det vill säga, man kan själv vara en som ger sig på andra, fast man själv inte skulle vilja ha ett sådant närmande till sin egen person.
Att erkänna att man själv kan vara sådan kan vara svårt att erkänna.
Det kan sitta hårt inne.

Besvikelser på andra människor har oftast inte ens med andra människor att göra i första hand.
Utan det brukar handla om att man har förväntningar på andra människor och när dessa förväntningars resultat uteblir, läggs ofta skulden på föremålet för ens förväntningar.
Man ger inte sig själv skulden.
Den som ofta har sådana förväntningar på andra bör lära sig att hantera sina egna känslor och inte lägga allt som 'misslyckas' på andra människors skuldkonto.