Visst var det en stor författare som sa ”varje man är en ö”?
När allt kommer omkring kanske han hade rätt.
Att vi egentligen ska leva för oss själva,
ensamma och isolerade.
Kanske sveper ett skepp förbi då och då,
kanske kliver någon av som man umgås med ett tag
för att senare vinka av.

Men att det till syvende och sist är man själv som är viktigast.

Det är när jag slår upp dagstidningarna som jag tänker på ensamhet.
Det är när jag saknar någon att ligga bredvid som jag tänker på ensamhet.
Det är när jag sitter på festen med en öl i handen och människor i massor runtomkring mig, men ändå väldigt tomt, som jag tänker på ensamhet.
Om det kanske ska kännas så. Om ensamhet på något sätt kan vara nyttigt.? Mina vänner säger ofta till mig att det är någonting man vänjer sig vid. Att det efter ett tag känns bra att vara för sig själv. Man hinner med mycket mer; läsa böcker, städa, laga mat, skriva, läsa böcker, laga mat, skriva, läsa, skriva, mat, sova, läsa, städa, sova, sova, sova. Min pappa säger att ibland så behöver man en paus från omvärlden. Ta det lugnt för sig själv och andas lite, låta stressen svalna och tiden komma ikapp. Min mage säger att det låter säkert bra med det är ändå någonting som är fel.


Varje man är som en ö.
Ibland kommer det post som påminner en om att det finns andra öar, andra människor som en själv som sitter där och väntar ut tiden. Äter sina förbannade nudlar och går upp varje morgon till ingenting. Saker och ting händer omkring oss. Ständigt. Speciellt i tider som dessa då världen kokar av allehanda händelser, krig och människor. Varje dag läser jag i tidningen att ännu ett dussin har dött i en självmordsattack, ett tusental i bombränder, några i bränder, andra i tågolyckor och överallt frodas misären. Då kan jag inte sitta på min ö och vänta på ingenting.


Saker och ting händer omkring mig. Ständigt. Speciellt i dessa tider då jag kokar av ett behov att ha någon bredvid mig när jag vaknar om morgnarna. Ett helt naturligt behov av att berätta för någon om hur min dag har varit, sitta och dricka te om kvällarna och ha en varm kropp att lägga sig bredvid och somna med. För att nå dit kan jag inte sitta på min ö och vänta på att han, den stora kärleken ska komma seglande helt på måfå.


Jag är ledsen, men jag köper det inte. Varje man är ingen ö. Varje man är en landskapsarkitekt som kanske började med en ö men som vid det här laget måste ha fyllt ut med kullar, dalar, bergspass och floder. Små insjöar och träd, rådjur och insekter. Ett helt ekosystem. Vi är beroende av varandra. Det är en viktig sanning när sommarnatten kryper in under skinnet och alla kärleksparen går omkring på gatorna. Det finns ingenting som heter sund ensamhet, det är bara en myt och en produkt av en glorifierad bild av singellivet. ’Den där känslan som sitter i maggropen om att någonting är fel.

Det handlar om saknad.
Det handlar om att där skulle det sitta en direktlänk till en annan människa, där finns ett uttag eller flera som står tomma.


När allt kommer omkring så är jag säker på att den store författaren hade fel. Varje man är ingen ö. Människor kan och ska inte leva ensamma.

Och det var säkerligen detta han själv insåg när han sköt sig i huvudet med älgstudsaren. Ensamheten drev honom.