så känns det nu.
jag klättrar upp för det där jävla berget
och förväntar mig åtminstonde plan mark på andra sidan.
kanske till och med en nedförsbacke, om så endast
för några minuter.
några fjuttiga minuter.

men när jag kommit upp på toppen, visade sig att det jag trodde var en topp, bara var en platå.
för rakt framför mig uppdagas ett ännu större,
och brantare berg att ta sig över.

det är väl bara att börja klättra, eller?