Vita moln på den klarblå himlen. Här sitter jag i gräset och vid sidan om mig har jag dessa underbara klippor, som vattnet skvalpar emot. Jag har tagit med mig en filt för att sitta på, och en korg med lite smått å gott för att äta. och den rutiga duken ställer jag en skål med jordgubbar och en flaska vitt vin, några frallor ifall jag vill ha något mer att äta. Uppe på klipp orna sitter fiskmåsar och skriker. Och nere vid vattnet sitter en man som metar. Så det kanske förklarar varför måsarna skriker.
Jag tar fram block å penna och fortsätter att skriva på min uppsats som jag skall redovisa i skolan. Det är så livet kan vara ibland. Det var inte länge sedan jag fick ett glädjestrålande besked, att jag kommit in på denna skola som jag nu går i. Livet är inte lätt att leva , .jag tror inte det är meningen heller.
På den lilla stigen som går alldeles ovanför passerar några människor, som förmodligen är på en rundtur i våran underbara skärgård. Jag fortsätter att skriva, när den plats som jag befinner mig på har så mycket att berätta. Här finns allt vi söker, den innersta längtan efter evig frihet.
sätt, då hade nog många fler kämpat för den mycket tidigare. Jag häller upp de sista vinet och äter några jordgubbar till, innan det är dags att bege sig hemmåt. Det känns så skönt att bara fly från den grymma verklighet som vi befinner oss i. "Det skrämmer mig vad vi gör emot vår natur och mot oss själva". " Vi lever för att älska och inte ". Det rycker till i kroppen, klockan har ringt och det är dags att vakna.

Direkt ifrån mitt inre av Helene Bohlin