vi passerar Kungsportsavenyn längs en rensopad gata,

men morgonen är inte vaken än

och jag vet att du tror att staden aldrig behöver vara storslagen mer;

vi vet att den kan,

att den har sin humor, sin längtan och sin dragningskraft.

Den behöver inte låtsas, utan sveper sin charm på gemytlig dialekt,

slår vågor in i hamninloppet som en envis höstvind

och slår an strängarna på varje lyra

                         *

Du är staden i våra kroppar,

livet vid en hamn,

och kusin med världsmetropolerna

och när du målar himlen med ditt läppstift, ler vi vid anblicken;

aldrig mer ska vi låtsas annanstans i din famn,

aldrig mer ska staden få somna i skottlinjen,

eller vakna förstummad mot betong;

för du vet att vi vet

att det finns en vilja att förändra

Det är då de väcker sin stad,

låter den yrvaket resa sig upp

och tilltala dem

©  Birgitta Wäppling, 2 oktober 2013