känns som du går baklänges
för att komma dig fram
för många puzzelbitar som inte passar varann

försöker göra vad du kan
lever livet för plikt
som ett tack
för detta livet som du faktiskt fick

som en av alla bricker, i ett stort jävla spel
där du har en tendens
att peka på den som har fel

lätt att falla ner
bland alla dom som bara tar, få som ger
men ännu mer och ännu fler som bara tar

efter några år
så kommer dina svar
på vad som är riktigt o viktigt å finns kvar

med en rostig själ,o massa sår på din rygg
fånga spegelbilden o försöker hålla dig snygg

dax att vakna upp
är väl inte de som gör dig trygg

insidan som reflekteras ut
verkar som energin den börjar söka sitt slut

vardag med krut
kamp mot systemets gränser
som får dig leva med tankar på konsekvenser