Jag vår så rädd att allt skulle bli fel
Jag var sårad inuti och kunde inte tänka klart
Jag trodde att all strävan tillslut skulle göra mig hel
Fast egentligen var allt så uppenbart

Jag tänkte: Jag passar inte in där
Jag glömde att Jag vill vara fri
Jag tänkte: Så instängd som jag är,
kommer inget detsamma bli

En känsla jag aldrig vill känna mer
Någonstans vet jag att den kommer igen
I mitt huvud jag långt fram den ser
Men det är inte nu, det är sen

Mitt i någonstans hittade jag
Allt kaos blev klart
Min önskan blev till lag
För det var ju så uppenbart.

Ha ha