Måste tänka på varje steg vi tar, varje val vi gör, för vi vet att vi aldrig kan backa. Måste släppa våra vapen och ge upp en gång för alla. Det här har förändrats och alla som vill överleva måste gå vidare. Vi kan inte stanna kvar.
Tusen svarta rosor faller över mig. Jag gör dem röda igen. Sårbara, men ändå starka. Jag slänger dem över din grav med ilska, hat och kärlek och det spelar egentligen inte längre någon roll vad ni tycker, för jag är den jag är och det räcker för mig.
Stryker mina lögner och släpper de sanna orden fria från sträcken över dem. Vi kunde inte se varandra. Vi kunde inte mötas, men nu kan vi. De ser rakt på mig och jag ser rakt på dem. Även fast de är sorgliga, lyser de ut av lycka och frid. Äntligen blir vi fria.
Med styrka bygger jag mitt eget liv och det är inte längre tillräckligt att bara leva, så jag slänger mig rakt ut till det okända, men jag vet att han alltid ser. Jag vet också att det finns någonting mer än det här och ibland behöver man inte veta hur man bara kan veta, för känner man någonting starkt, är det alltid det rätta.
Du är jävligt saknad, men det förändrar ingenting, för hursomhelst ska jag hitta tillbaks till mig själv och tillåta mig att skratta och leva ett liv fullt av glädje och lycka. Det är mitt liv. Det är nu eller aldrig. Hold your head up high and this pain will die. Jag älskar dig.
Ni stal mina vingar, så nu flyger jag utan.