"Nya besökare? Nej de är vitklädda då tillhör de huset."
Samma dag in och dag ut,
jag stirrar emot de vita väggarna och jag ser hur männen och kvinnorna utanför dörren ger mig samma skumma blickar.
Varje jävla dag.
De kollar på mig precis som att det är en freakshow,
Jo det är precis vad dom gör.
Varför är jag här, varför är min kropp låst i detta tomrum?
Det är så långt ifrån frihet vi är.
Inlåst i ett litet jävla trångt rum


Men en dag kommer flykten.
Ja, det är precis vad som ska komma.
Den fria luften,
Fria marken. Den är inte långt ifrån.
"Gud vad skönt det ska bli." Viskar jag för mig själv.
Jag släpps ut i hallen. Tar mig till slutet av hallen.
Där jag sätter mig ner. Gör mitt jobb för dagen.
Sen går jag tillbaka till början av hallen.
Sover. Sedan gör jag samma sak nästa dag.
Dag in, dag ut.
Jag vill se öppna land.
Fria hav och känna fri luft.
Vissa tror att jag är fast på ett mentalsjukhus..
Jag tror jag är fast i verkligheten
"Välkommen till jorden."