Jag var sjuk, sjuk av en sjukdom som ej botas med pencilin.

Dagar flöt utan mening, nätter förflöt inte alls.

En man bakom glaset sade sig ha lösning.
Hans lösning visade sig vara falsk.

En röst i telefon erbjöd mig hjälp.
Dennes hjälp hade motsatt verkan för mig.

En annons försökte visa mig vägen.
Den ledde mig bara in i en återvändsgränd.

Tio fingrar erbjöd mig fysisk glädje.
Den glädjen var kort och snart glömd.

En liten pojke på gatan erbjöd mig alls ingenting.
Men blicken han gav mig sa mig mer än vad som behövdes.

dagarna har nu mening och nätterna värme igen.

Jag var sjuk, sjuk av en sjukdom som botas av tröstande själar.