Vrid, vrid, vrid, vrid tillbaka tiden.
Vrid den sekunder, timmar, dagar, år.

Långt bakåt, längre bak ändå.
Längre bak än vad jag minnas förmår.

Två små stjärnor, två små droppar.
Två små glänsande ögon från förr.

En siluett, en skugga, en kontur.
Ett ansikte från en länge stängd dörr.

Minnen av känslor förträngda.
Bittra, mörka, dovt ilande minnen.

Bara ett ord kvar i munnen.
Endast ett ord för att lätta tunga sinnen.

Ett ord men vilket svårt ord.
Bara ett ord ifrån att torka all din gråt.

Men jag lyckades aldrig säga Förlåt